Sprängmassor är inte skräp – så blir bergarbeten en del av kretsloppet

Det som sprängs bort måste ta vägen någonstans

Varje gång en tunnel borras genom stockholmsk granit, varje gång ett bostadskvarter ska grundläggas i bergig terräng, uppstår enorma mängder sprängsten. Vi pratar tusentals ton. Och den massan behöver hanteras – snabbt, säkert och helst utan att skapa nya miljöproblem.

Men vet du vad? Under lång tid har sprängmassor behandlats som just skräp. Något man kör iväg till en deponi och glömmer. Det är ett slöseri som är svårt att förstå när man tänker på det. Ren, krossad sten – ett material som i princip är evigt hållbart – dumpas på en tipp istället för att användas.

Bergarbeten genererar resurser. Inte avfall. Den insikten börjar äntligen slå rot i branschen.

Från sprängplats till ny väg – så fungerar återvinningen

Processen är egentligen inte raketvetenskap. Efter sprängning sorteras massorna på plats. Stora block separeras från finare kross. Materialet analyseras för att utesluta föroreningar – det kan handla om rester av sprängmedel, tungmetaller eller organiskt material som blandat sig in.

Sen krossas det. Siktas. Graderas.

Plötsligt har du ett högkvalitativt fyllnadsmaterial som kan ersätta naturgrus i vägbyggen, som bärlager under parkeringsplatser, eller som förstärkningslager i järnvägsbankar. Faktum är att krossad bergsten ofta har bättre tekniska egenskaper än naturgrus – den har skarpare kanter som gör att materialet låser sig bättre och ger stabilare konstruktioner.

Jag har sett projekt där sprängmassor från ett tunnelbygge körts direkt till ett vägprojekt fem kilometer bort. Logistiken var tight, men besparingen – både ekonomiskt och miljömässigt – var enorm. Inga jungfruliga grustäkter behövde öppnas. Inga långa transporter till deponier.

Varför hållbar masshantering inte bara är greenwashing

Det finns en sund skepsis mot hållbarhetsprat i byggbranschen. Och det förstår jag. Men när det gäller bergarbeten och masshantering handlar det om riktigt konkreta siffror.

En lastbil med sprängsten som körs 40 kilometer till en deponi istället för att användas lokalt genererar onödiga CO2-utsläpp, kostar pengar i bränsle och sliter på vägnätet. Multiplicera det med hundratals transporter per projekt. Per dag ibland. Det blir absurt.

Och sen finns naturgruset. Sverige har en ändlig resurs av naturgrus, och många kommuner har redan infört restriktioner mot uttag. Att använda krossat berg istället är inte bara smart – det börjar bli nödvändigt. Geologiska undersökningar visar att naturgrusreserverna i flera regioner kan vara uttömda inom ett par decennier om vi fortsätter i samma takt.

Hållbar återvinning av sprängmassor löser två problem samtidigt. Den minskar deponiberoendet och den skyddar naturgrusresurserna. Win-win, om man vill använda ett sådant uttjattat uttryck.

Utmaningar som branschen fortfarande brottas med

Allt är inte rosenrött. Långt därifrån.

En av de största utmaningarna vid bergarbeten är att matcha utbud och efterfrågan i tid. Sprängmassor uppstår när de uppstår – inte nödvändigtvis när någon behöver dem. Det kräver mellanlager, och mellanlager kräver mark. Mark som sällan finns tillgänglig i tätbebyggda områden där de flesta projekten pågår.

Sen har vi regelverket. Sprängmassor klassas juridiskt som avfall tills de bevisligen kan återanvändas. Det innebär provtagning, dokumentation och ibland långa handläggningstider hos miljökontor. Processen är viktig – ingen vill att förorenad sten hamnar i en lekplatsgrund – men den behöver bli smidigare.

Digitala plattformar för masshantering börjar dyka upp, där byggprojekt kan annonsera överskott och underskott av massor i realtid. Det är en lovande utveckling som kan revolutionera logistiken. Men vi är inte där ännu.

Framtiden börjar vid sprängkanten

Den bästa tidpunkten att planera masshanteringen är innan det första borrhålet sätts. Redan i projekteringsfasen av bergarbeten bör man kartlägga vart massorna ska ta vägen, vilken kvalitet de förväntas ha och vilka mottagare som finns i närheten.

De företag som gör det sparar pengar. De minskar sin klimatpåverkan. Och de slipper den där panikkänslan när sprängningen är klar och tusentals kubikmeter sten ligger där utan en plan.

Sprängmassor är en resurs. Behandla dem som en.

Se mer info här: bergarbeten.se

9 okt. 2026